9 - 8

Iliria måste ha varit i princip 100 % nöjda med hur man genomförde sin match. Den första av sina 3 handikappstraffar skickade man visserligen 3 meter över ribban men därefter genomförde man en, gissar jag, perfekt match. 

De 2 övriga straffarna satt säkert och Iliria började således matchen med en 2-0-ledning. Första halvleken var sedan ett enda stort avbrott. Inte en enda fast situation och i synnerhet inte en enda frispark utan avbrott på 1-4 minuter pga spelare som fick kramp, ont i ryggen eller behövde kylspray. När första halvleken tog slut kändes det inte ens som om den hade börjat. Man får anta att spelarna måste ha varit helt oberörda eftersom de nästan bara stått och väntat på att spelet skulle börja igen. Första halvlek slutar cirka 3-2 till IFK i halvljumna chanser. Det lilla spel som hanns med präglades av misslyckade passningar och mottagningar, till stor del pga att konstgräsplanen på Vårbergs IP var den sämsta vi spelet på sedan 80-talet, stenhård, blixtsnabb och med höga studsar. Jag tror att de flesta i IFK omedelbart skulle sluta med fotboll om vår plan var så risig för det är tveksamt om man kalla det för fotboll när förutsättningarna för spel ser ut på det här viset.

Nu valde vi dock under första halvlek, av oklar anledning, att i princip bara slå långbollar rakt upp i mitten. På detta skapade vi....ingenting. Vi hade också stora problem med Ilirias snabba och duktiga anfallare. Varje gång målvakten fick bollen så kom en väldigt lång utspark som i värsta fall fick studsa, vilket den då gjorde mycket högt. 

Andra halvlek och nu börjar det se lite bättre ut (ev. gjorde det så redan från slutet av första halvlek). Det är nu i princip bara spel mot ett mål och spel runt Ilirias straffområde. IFK skapar nu också bättre och fler chanser o några gånger har man nästan räknat in ett mål men då dyker ett Iliriaben upp. Efter 60 min är det solklar straff när en Iliriaback sparkar bort Lukas fot så att det smäller om det men domaren friar obegripligt. Vi fortsätter anfalla men tiden rinner iväg och även i andra halvlek tar varje avbrott och inte minst varje Iliriavarning (7st) kopiöst med tid. Kramp är också vanligt förekommande i andra halvlek och det där med inkast är förvirrande, det är ju så himla svårt att avgöra vem som egentligen ska kasta....Efter 73 min hittar i alla fall ett inspel fram till Fredrik som kommit in i paus och han hittar till slut rätt bakom Ilirias målis. Nu tror man kanske att vi ska ösa ännu mer men istället tappar vi greppet och under en period skulle det lika gärna kunna ha varit Iliria som gjort mål. Faktum är att de bränner 2 lägen som inte ska kunna missas. Hur som helst hittar vi tillbaka lite mot slutet igen och öser på med hörnor, frisparkar och inlägg och med 1 minut kvar kommer kvitteringen. På en kantfrispark glömmer Iliria obegripligt bort Fredrik vid bortre stolpen. Fredrik går resolut upp och trycker dit 2-2. Vi hinner få en farlig frispark det sista som händer i matchen men den går tyvärr över och straffar får avgöra. 

Iliria har chansen att avgöra i den 5e rundan men skjuter återigen över. Det går därför till den åttonde rundan innan vår andra miss kommer och Iliria kan då den stora publikens mycket stora glädje avgöra tillställningen. Stort jubel från spelare och publik samt ivrigt tutande från den handfull bilar som precis före alla våra straffar tutat i kör, inte supersportsligt men lite kul ändå så här i efterhand. Vårt cupäventyr slutar således i år i den 5e rundan (åttondelsfinal). Vi hänger dock inte läpp över detta utan tar nu sats mot genrepet mot Ängby på lördag och sedan seriepremiären borta mot IFK Uppsala den 16 april.